Dagens Nyheter den 13 april 2018.

Svenska Akademien gör alla fel i sin krishantering

Olov Hjärtström Baudin har med stor nyfikenhet följt Svenska Akademiens krishantering och tittar här närmare på misstagen och på vad akademien måste göra för att återvinna omvärldens förtroende. “Det är ett beteende som inte ens var anständigt för 230 år sedan” sammanfattar han.

Till att börja med, en bra sammanfattning av Svenska Akademiens kris hittar du här, på engelska.

Sedan: Svenska Akademiens huvudproblem – och gudarna ska veta att det finns många – är att medlemmarna klamrar sig fast vid uråldriga traditioner och hänvisar till stadgar som skrevs i slutet av 1700-talet. Samtidigt har världen runt omkring dem fortsatt att snurra. Bland mycket annat närmar vi oss en större grad av jämlikhet, medvetenheten om patriarkala strukturer blir allt mer känt och vi har därtill ett medielandskap som inte alls limmar med den som dominerade på Gustav den tredjes tid.

Det handlar om att besvara frågor

Kriskommunikationens gyllene regler kretsar mycket kring öppenhet och transparens: att tidigt säga som det är, lägga alla kort på bordet och att möta och besvara frågor snarare än att gömma sig för omvärldens funderingar. Extra plus också om du kan erkänna fel och brister och redovisa vad du tänker göra åt dem.

Det är så du vinner förtroende.

På alla dessa punkter har Svenska Akademien misslyckats. Horace Engdahl knuffade bort pressuppbådet. Kristina Lugn viftade med sin cigarett och sa “Jag röker, ni kommer att dö”. Det smusslas och pratas med journalister i hemlighet, men inget sker i det öppna. Deras resa genom krisen hade blivit mycket enklare om de från början – när de hade fått belagt att det var så illa som det påstods – hade kapat alla band med den man som i media beskrivs som kulturprofilen.

Det vill säga: trots att kulturprofilens fru genom detta blir dubbelt bestraffad borde hon ha fått lämna akademien där och då. Svenska Akademien borde med kraft – verbalt och i praktiken – ha tagit avstånd från kulturprofilen och hans övergrepp, lögner, bedrägerier och falskhet. Alternativet har vi fått se spelas upp framför våra häpna ögon. Ett öppet krig där ingen säger något öppet, men alla säger allt bakom kulisserna och där det i slutändan är den rakryggade kvinnan – Sara Danius – som tvingas bort, snarare än de män som hållit kulturprofilen och varandra om ryggen.

Det är ett beteende som inte ens var anständigt för 230 år sedan.

Kungen kallas in för att hantera krisen

Så vem ringer Svenska Akademien för att hjälpa dem genom krisen? Jo, akademiens beskyddare: Kung Carl XVI Gustav. En man som har svart bälte i usel krishantering och som vi sedan flera år brukar ta upp som ett mindre lyckat exempel i våra kriskommunikationsutbildningar. Ska vi skratta, eller gråta?

Du kanske minns frågorna om påstådda sexklubbsbesök?

Eller när han fick  skulle ut på älgjakt för att gömma sig för frågor om hans påstådda relation med Camilla Henemark?

Eller… Ja, den listan är för lång för att redovisa här.

Därmed är också akademiens förtroende kört i fullständig botten. Hur ska vi någonsin kunna ta detta sorgliga gäng på allvar igen?

Den enda vägen framåt – om akademien ska vinna tillbaka vårt förtroende – är att sopa fullständigt rent runt bordet på Börshuset i Stockholm och börja om på nytt. Samtliga ledamöter bör lämna sina platser, stadgarna måste uppdateras och deras fortsatta arbete bör präglas av betydligt större öppenhet än tidigare.

___

Vill du veta mer om vår syn på Svenska Akademiens krishantering – eller lära dig mer om kriskommunikation? Hör av dig till Olov.







Här är det kakor!

Vi använder cookies för att bättre förstår vad du som besökare uppskattar på vår webb samt för att kunna annonsera på sociala medier. Är det okej med dig? Läs vår integritetspolicy.