Olov Hjärtström Baudin

Varför blir vi inte smartare?

När köpte du senast ett hemlarm från en säljare som gick in för att skrämma skiten ur dig?
Om du svarar ”nyligen” lär du också tillhöra kategorin som vunnits över av politiker med likartad retorik. Akta dig för det. Be dem visa dig möjligheterna istället, tycker Olov Hjärtström Baudin.

På söndag är det bara upp och hoppa och rösta, naturligtvis. Helt lätt är det inte, med tanke på hur knepig regeringsbildningen ser ut att bli. Ska du taktikrösta? Eller följa hjärtat?

Inte har årets valkampanj gjort det lättare för väljarna att navigera heller.

Kampanjerna har dominerats av skräckbilder, som inte bara har kommit från Sverigedemokraterna utan även från Moderaterna och Socialdemokraterna.

Det har kort sagt blivit inne att luta sig mot en retorik som jagar på och målar fan på väggen, snarare än en som är lösningsfokuserad. Vi får dagligen lära oss att Sverige befinner sig i en svacka, att brottsligheten stiger, att livskvaliteten sjunker och att vi bör akta oss för det som är nytt och främmande. För det är ju alltid någon annans fel.

Detta trots att vi egentligen har det bättre än någonsin tidigare. Visst, det finns utmaningar att hugga tag i, men de kan vi möta utan att behöva jaga upp pulsen på kaninnivå.

Känslor viktigare än fakta

Så, hur har det kunnat bli så här? Naturligtvis för att det är den enklaste vägen till våra känslor. Och dessvärre har allt för många sneglat mot USA och Trumps retoriska strategi för att ta och behålla makten. Allt ska handla om hur det känns, snarare än hur det verkligen ligger till. Mer hjärta än hjärna, vilket är sympatiskt i de flesta fall, men inte i detta.

Sedan är det ju betydligt bekvämare att peka på fel och brister än det är att göra ansatser för att lösa problemen: omfördela budgetar, driva igenom beslut, påverka rätt intressenter – och så vidare. Skitjobbiga grejer som är svåra att förklara och ännu knepigare att förstå.

Då är det givetvis enklare att klämma ur sig populistiska oneliners, skylla på andra och hålla tummar för att det ska skrämma upp massorna och få dem att skynda till just ditt parti.

Den här utvecklingen belyser Open Act, där de har följt och analyserat de svenska politikernas retorik, från 2010 fram till nu. Det arbetet visar med tydlighet hur det har svängt, från möjligheter till hot – inte minst när det handlar om flyktingströmmarna. Det reser en rad frågor, men en av de väsentligaste är: varför blir vi inte smartare med åren?

“Kan inte vinna mitt förtroende”

Klok blir jag inte heller på försäljare som vill kränga hemlarm med argument som ”tänk om dina barn brinner inne medan de sover?” eller ”har du säkrat ditt hem mot stöldligor?”. Vi hade hemma en sådan säljare, som drog en historia som innefattade ett innebränt spädbarn, som han påstod hade dött på grund av att föräldrarna laddat en mobiltelefon under natten. De hade inget brandlarm. Den framstod inte som sann, särskilt inte under de säljomständigheter vi befann oss i. Men aktörer som vill sälja in sig till mig genom att spela på mina rädslor skickar jag iväg. De kan omöjligen vinna mitt förtroende.

På samma sätt resonerar jag kring valet på söndag. Jag kommer att lägga mina röster – i kommun, region och riksdag – på partier och kandidater som anstränger sig för att göra det som är bra ännu bättre. Och bättre blir det knappast genom att vi låser in oss, sätter upp larm och oroar oss. Kanske vore det en idé att vi istället öppnar upp, närmar oss varandra och gemensamt fokuserar på att lösa de förhållandevis få grundproblem vi har?







Här är det kakor!

Vi använder cookies för att bättre förstå vad du som besökare uppskattar på vår webb samt för att kunna annonsera på sociala medier. Är det okej med dig? Läs vår integritetspolicy.